Fritz fastnade i dartmorehedens högsta svartpoppel några dagar in på vad som skulle bli krigets sista år. Han hade hängt där som ett dinglande rönnbär och läckt surkålsdrypande otidigheter i ett dygn när jag, Bill, Will och Hill hittade honom, häktade ner honom med en båtshake och började tortera honom.
Först vägrade han säga något överhuvudtaget. I en dryg vecka stålsatte han sig tappert mot waterboarding, wakeboarding, waking uppening och en rad andra cutting edge tortyrmetoder. Sen erkände han att det var dumt att vara nazist men då hade vi redan tappat intresset för hela saken. Vi släppte ut honom och dunkade honom i ryggen.
Än idag kan Fritz ses promenera sin gigantiska yorkshireterrier under dimmiga helgnätter på Dartmoreheden. Han är världens hövligaste engelsman numer, lyfter sitt plommonstop för alla och envar och skriker cherry-oh and toodle pip.
Kuriosa i sammanhanget är att Hill senare växte upp och blev den berömde komikern Benny Hill.

En ljusglimt i en annars ganska dyster blomstersommar är ipomeaplantorna på köksbordet som varje morgon har hittat på nya, helt oväntade galenskaper. Jag vet dock inte vilken del det är man ska mumsa i sig för att få trollsyn.

kleck o drag te ‘dressfälte den som känner fört

Jonas!
Det här är Willy. Du minns kanske inte mig, men vi träffades i Funäsdalen i början av 90-talet. Du var där med ett gäng från ditt företag. Jag stod före dig i kön till After skin. Ni var fulla och du skämtknullade mig i röven på låtsas. Tog tag om mina höfter och stötte ditt chinosklädda underliv mot mig några gånger och sa UH! UH! UH! Alla dina polare garvade och jag blev lite generad eftersom jag tänkte att du gjorde narr av mig för att jag var lite överviktig. Jag är fortfarande lite överviktig, men jag tränar regelbundet på Friskis och Svettis. Jag började med det när jag bestämde mig för att ta tag i mitt liv. Min kurator tyckte att jag behövde jobba med mitt självförtroende och det är också därför jag skriver till dig nu, Jonas. Jag fick i hemläxa att skriva ett brev till någon som har betytt mycket i mitt liv, men jag behövde inte skicka det om jag inte ville. Jag vet inte om du heter Jonas, men jag tyckte du såg ut som om du skulle kunna heta det. Nu när jag har jobbat med mig själv förstår jag att du kanske inte alls ville göra narr av mig för att jag var överviktig. Det var den gamla Willy som reagerade så. Nu förstår jag att du kanske tyckte om mig för den jag är. Kanske kan vi träffas och göra om det igen någon gång? Det skulle betyda så mycket. Helt förutsättningslöst och utan krav, givetvis.
Kram
Willy

Vilken perfekt ålder att bli döpt i piss

Ett helt litet liv i backspegeln
Du hänger väl med opp?
Det blir karaoke och släppande av tunga objekt rakt ner i huvet på förbipasserande skallar.
Fruktskålar, sjufemmor, tolvhundror, lösfittor i i den slätaste marmor, drömmar om en tid när man inte behöver skämmas över å va svensk rakt ner från skybarens balkong. Rätt ner i kolan på mr och mrs förbipasserande. Dom kommer dö med ovetskap förevigt införstelnade i ansiktet. Dom kommer dö med brunnslocksrutiga knäskålar. Dom kommer dö med milk duds i tandfördjupningarna så fina som små videkorvar i barnsäng.

Vaktmästarn, det är ansikte i min soppa, det är Jesus, det är en jesus i min soppa vaktmästarn, fast otäck, han öppnar käften, vaktmästarn, skynda kom och kolla, han vill ha en banan, han är svinhungrig säger han, kom och skynda kolla då. Försent.

elementhus hade slut på väggar när han nödgades välja mellan ett liv under bar himmel eller att snabbt beställa ett byggsatshus med containrar i cortege från huvudkontoret centrallagret i Mockfjärd innan csn tog pengarna från under snoken på han, så mycket begrep han och att det var därför han var tvungen att bära upp sitt tak endast med ytterdörrar, hundra stycken innan han tappade räkningen, så mycket begrep han. Men nu så här vid pass 25 år senare begrep han inte varifrån den kom, känslan av att utanför var och en av alla hundra dörrar han hade istället för väggar det väntade en varsin jättelik fiskbulle krympomslagen i ensillage. Väntande, spionerande, konspirarande. Tyst, så tyst, så ironiskt.

I äm descended in straight downsteping leads from that man with the wobbly head like a dashboard ornament növelty figurine, walking on his hind legs in BC 1675, tö the bemusement öf his peers and ridicule alsö.
“Löök, idiot! Hind legs! Snöbbery! Mödernities! Göd dämn city slicker fashiöns!”
Cried the norwegian lowoutbuilded möb with pointed häiry fingers.
“Hind legs! Bah! Will never catch on! Only a fly!”

Just like when I, Varg Larsensson-Wolfssen descended from my isolated hut on the snowy möuntain in Littlehammer in january of 1954 thus intröducing the revölutionizing new tröuser style with confident zeb macahanny steps. Blowing a mighty horn. BEHOLD! THE TRÖUSERS!

And the töwnspeople greeted me with möckery and throw balls of snow.
“Will never catch on!” they laughed angrily and drove me to retreat to my hut where I have bided my time until this year of our lord 2008 when I will return and reap my läst läugh.

I am Varg Larsensson-Wolfsen
Never mind me
I am önly the man whö intröduced bell bottom tröusers into nörway
And did sö, mind yöu
As eärly äs 1954

Lite privat epostkorrespondens igen, i brist på annat:

2008/6/3 P Lundkvist
:

http://www.mysterytales40.com/

Re: the hidden land
tisdag 10 juni 2008 08.33
Från:
“[…] Krohn […]”
Lägg till avsändaren i Kontakter
Till:
pont****ist@yahoo.se
Hello!
Dök den upp i Lost alltså? Kommer inte riktigt ihåg. Eller är det den analoga storyn med teleportering etc. som är en slags förlaga tro. Jag hajade ju verkligen till nu senast när Jeremy Bentham helt plötlsigt började nämnas, det är ju honom som Foucaults hela klassisker “Övervakning och straff” med panoptikon etc. handlar om. Såg också rec av Det grymma svärdet idag i DN, kanske inte världens bästa men väldigt kul ändå må jag säga!

Hören!
Fredrik

> Den 2008-06-10 skrev P Lundkvist
>
:
> >
> > Hej hej
> > Kom svaret jag precis skrev fram, eller ska jag skriva
> om’et? Det kom en
> > sån där tölig felsida.
> > /PL

— Den tis 2008-06-10 skrev Fredrik Krohn Andersson :

> Från: […] Krohn […]
> Ämne: Re: the hidden land
> Till: pontuslundkvist@yahoo.se
> Datum: tisdag 10 juni 2008 16.27
> nej, bara det här kom fram.

Den 2008-06-10 skrev P Lundkvist
:

Okej då provar jag igen.
När Kajalöga kom hem till Barn-Locke i näst eller näst näst sista avsnittet och bad honom välja mellan olika föremål på ett bord för att se om han var material för någon slags geniskola han sade sig företräda så var Mystery Tales ett av föremålen. Kajalöga tycktes hoppas att John skulle välja tidningen och blev så besviken när han istället valde en kniv att han skyndsamt tackade för sig och gick.
Jag hajade också till när jag hörde Benthams namn och fann vid en uppkollning att han ska vara typ utilitarismens fader. Jag kände inte till det där med Foucault, men det låter ju verkligen högintressant.

Jag kände inte heller till det där med DN, men nu har jag fått den scannad och epostad av Liljemark. Tråkig text men bra som annons, hoppas jag.

Vi ses kanske i ansiktet snart
/Pontus

Re: the hidden land
tisdag 10 juni 2008 17.47
Från:
“[…]k Krohn […]”

Till:
pontuslundkvist@yahoo.se
Ja just det! Glömde bort det där med kajalögat, men när du säger det. Jo visst vet du, Bentham räknades också som en av de stora humanisterna genom att han bl.a. förespråkade internering istället för kroppsstraff, Foucaults bok går ut på en omläsning där Benthams idéer istället tolkas som en än mer förfinad kontrollmekanism och där straffet istället utövas av den bestraffade själv so to speak… Hmm undrar hur det är meningen att det ska hänga ihop…

Hören,
Fredrik

Bilaga, DN-skiten, tack Dayw: